Den här pärlan har funnits hos oss i snart två år efter att ha spontaninhandlats på ett antikvariat här i stan.
Den beskriver ett år i författarens (som också illustrerat alla bokens sidor med urfina akvareller) liv i den lilla byn Easton i Itchendalen i Hampshire i England. I dagboksform berättar hon om sina observationer, upplevelser och tankar om den natur som omger henne och det hela är så kärleksfullt, lugnt och vackert. Hon förfäras över hur den myllrande natur hon levt i så länge naggas i kanterna och hur nya vägar och byggen förstör både djur och växters liv. Men gläds också över de ägg som kläcks, hur växterna avlöser varandra och att se ett kärt djur klara av sina strapatser.
Jag bläddrar ofta i den och följer hennes tankar med mina egna året om. Att våra observationer inte är desamma eftersom vi lever i något skilda klimat gör inget, hon har blivit en vän att anförtro de där funderingarna och små upptäckterna man annars gärna håller för sig själv. Att länge betrakta en fröställning, se en skalbagge kämpa sig upp för en gren eller lyssna till gräset som prasslar av en fågels spatserande tycks mig så svårbeskrivligt att jag finner mina upplevelser berättade av henne. Den lågmäldhet som präglar hela hennes Dagbok från Naturen är tillsammans med illustrationerna ovanlig och inte alls sådär vräkiga som nästan alla natur-och trädgårdsböcker är nu, tycker jag.
Man kan säkert få tag på boken på antikvariat.net eller bokbörsen eller på nåt antikvariat. Jag kan inte låta bli att undra över om Asta som fick mitt exemplar 1981 hade lika stor glädje av den som jag.
min odling 
April 6, 2013 at 4:50 pm
åh, det där verkar vara så himla mysig läsning.